Idag är det som sagt två år sedan emelie gick bort. Hon kommer alltid vara lika saknad, om inte mer, men förhoppningsvis så kommer det bli lättare att acceptera det efter åren som går. Jag var till hennes grav idag såklart och tände ett ljus, men på något sätt så känns det som ingeting. Jag menar vad man än gör så kommer hon aldrig tillbaka och hon kanske inte ens vet att man gör det för henne. Man vill såklart tro att hon ser en varje gång man är och hälsar på på graven eller hör varje gång man tänker på henne, men vad vet man.

Det här har iaf varit en skitvecka för mig för det finns inte så mkt andra tankar man har i huvudet när sånna här årsdagar närmar sig. Förhoppningsvis så känns det bättre imorgon då det blir att fara till five med sara och emanuel! ;) Och då blir det inte att ta det lugnt kan jag lova, jag ska supa så jag inte kan tänka på annat än hur kul jag har det. :)