Fridas 2års dag börjar närma sig och jag kan inte tänka på något annat.. Jag går ständigt runt och är nervös och jag kan inte fatta att det redan gått två år just för att det känns som igår. Samtidigt så känns det också som en evighet sedan. Det är svårt att förklara, allt är bara obeskrivligt. Och jag vet inte varför jag är närvös heller, jag tror nog bara att det beror på att jag inte riktigt har fattat att det är sant än och varje gång jag ska till graven så möter jag lixom den overkliga sanningen som jag inte vill möta. Som sagt, det är oberskrivligt.

Så eftersom att jag tänker på det hela tiden så har jag svårt att somna på nätterna. Inatt sovde jag tre timmar innan jag skulle upp till skolan och bestämde mig därför för att ta sovmorgon. Som tur är så missade jag bara bilden. Fast jag vet väll inte riktigt om det är tur heller, jag menar jag har redan missat mer än hälften av lektionerna tack vare min lunginflammation.. -.-'

Jag tror nog att jag kommer ha det svårt att konsentrera mig på skolarbetet den här veckan också. Jag kom på mig själv på lunchen att jag hade slutat lyssna på sara och jennifer, som jag satt och pratade med, och att tankarna hade farit mot Frida istället.

Det finns en massa mer tankar i mitt huvud just nu som jag skulle kunna skriva om men orkar inte tänka mer på det nu, eller skriva mer om det.

pusshej!