Jag förstår verkligen inte hur det här kunde hända men  jag hade totalt glömmt bort att det är Emelies 1 årsdag idag. Ett år sedan hon valde bort sitt liv och det kan inte kännas mer overkligt. Jag tror nog att jag fortfarande inte kan förstå att hon är borta. Det känns mer som att jag bara inte träffat henne på vääldigt länge. Det känns faktiskt som mer än ett år men ändå så minns jag det som igår..

Det är verkligen svårt att förklara men ibland så tror jag verkligen att hon fortfarande lever även fast jag hela tiden tänker på att hon inte gör det. Det är som att jag försöker övertyga mig själv men det går som inte. Jag kan inte ens komma ihåg sista gången jag grät över Emelie. Jag tror nog att jag har ställt in mig så mkt på att det inte är sant att det inte finns något att gråta över.



Men hur som helst så saknar jag henne extramt mkt och jag tror verkligen inte att hon förstod hur mkt hon betydde för mig. Hon var en av mina bästa vänner och utan henne så känns det verkligen inte detsamma. Jag var en helt annan person med henne. Jag skulle vilja anse det som mitt riktiga jag fast egentligen så vet jag juh inte vem det är.

Senaste gången vi träffades var nog på festen som vi hade som en kombinerad födelsedags fest / vanlig fest för Emelie efter som att hon skulle fylla år eller hade fyllt. Jag har skrivit lite om det tidigare, och eftersom att jag inte förstår mig på hur man länkar till ett tidigare inlägg så får ni helt enkelt söka på Oreo i bloggen så hittar ni nog nått där. :P

Men här kommer samma bild ifrån festen som jag har visat tidigare.


Emelie var en sjukt rolig person som alltid hade konstiga idéer och kommentarer och jag älskade det! Hon var otroligt snäll och jag kände att jag verkligen kunde lita på henne, vilket jag inte har lätt för hos andra människor. Hon verkade alltid glad och hon skrattade större delen av tiden jag var med henne och det smittade lätt av sig. Hon var sjukt duktig på att rita och därför väldigt kreativ också, vilket jag var väldigt avundsjuk på. (a) Hon var väldigt älskad även om jag tror att hon inte insåg det själv..



Det känns som att det var 5 år sedan jag träffade henne senast och jag vill inte gå en enda sekund till utan henne! Jag vill ha min Emelie i mitt liv, någon att skratta med, någon att shoppa skor med, någon att trivas med, någon att prata med! Jag tror inte att någon skulle kunna ta Emelies plats i mitt hjärta för att hon var verkligen en vän som ingen annan.. Jag älskar henne och kommer alltid göra det!<3 

 

Älskar dig för evigt Emelie!<3