På tal om drömmar.. På sista tiden så har jag drömt väldigt mycket om att Emelie och Frida aldrig har dött eller att dom har kommit tillbaka till liv eller nått. Inatt eller om det var igår natt så drömde jag att jag kom in i nått klassrum och där satt Emelie och pratade med Filip och Sandra som det alltid brukade vara innan.

Så när jag fick se henne så kollade jag först förvånat på henne sedan på Filip för att se om det verkligen var sant. Sedan så karmade jag om henne jättelänge och hon verkade också glad för det. Och jag grät hur mycket som helst bara för att jag var s himla glad för att hon inte var död på riktigt. Sedan berättade hon att dom bara hade fejkat hennes död för att slippa alla frågor om vart hon var egentligen.

Det värsta med dom här drömmarna är att dom på nått sätt verkar så verkliga eller att jag så gärna vill att dom ska vara det så att när jag varknar så vet jag inte om det var på riktigt eller bara en dröm, men inser ganska snabbt senare att det ändå var en dröm. Som idag då jag vaknade och tänkte "vänta nu hände det där på riktigt?" men sen så kom jag att tänka på "varför skulle dom fejka hennes död så där och få alla att tro att hon är död, så hemska är dom inte". Och det är sånna gånger som jag verkligen önskade att jag aldrig ska vakna upp. Och bara få stanna där och hålla om henne så länge jag vill, för hur overkligt det än är så känns det verkligt för mig så länge jag fortfarande drömmer..

Jag saknar Emelie mer än ord och jag tror nog att jag på något sätt inte har accepterat att hon är borta än och det är därför jag drömmer om att hon kommer tillbaka, för att jag tror verkligen att hon kommer göra det även fast jag samtidigt vet att hon aldrig kommer det..


En av dom drömmar jag har haft då Frida har kommit tillbaka har varit så att typ hennes familj har på nått sätt gett henne liv igen. Men hon mådde fortfarande lika dåligt som innan så hon önskar att dom aldrig hade tagit tillbaka henne. Jag hatar verkligen tanken av det men på nått sätt så kanske det är ganska bra om hon inte har ångrat sig lixom. Det känns så jävla sjukt att jag ens kan tänka så, så nu tänker jag sluta och gå och lägga mig istället, jag har gråtit nog för idag tkr jag.

Jag älskar verkligen den här bilden på Frida. Det var så jag och säkert många andra såg henne, som en glad tjej! Och det är nog därför detta är så obegripligt för dom flesta..


Godnatt!